♥ Tinys Tankar

En vecka sedan idag som du sårade och ljög.
Helt i onödan visade det sig eftersom din plan aldrig var att stanna hos mig....

Jag går sönder...
Vet inte vart jag ska ta vägen!
Hur kan det göra så otroligt ont att förlora någon som sårar så olidligt?
Hur kan man sörja så hårt över någon som fortfarande finns i ens närhet?
För du är ju inte död!
Kännslokall, men i aldra högsta grad levande...

Du kastar bort allt det som JAG trode var vi... Det som jag trode var VÅR framtid!
Du gör det utan att ens blinka...
Stampar på det vi hadde och gör det till något smutsigt.
Spottar mig i ansiktet...                 
Och detta utan att först kämpa!

Men saltkaret, det skulle du minnsan ha!
Och vist... hur skulle du annars kunna strösalt i såren på dom du hugger i ryggen?
Och osthyveln som du såklart ägde för 4 år sedan innan du träffade mig den är värd att bråka om!
Så att du kan karva i alla andra som på din väg får för sig att älska dig!


SMÄRTA!!!!!!!!!!!!

Olidligt...
Jag klarar inte detta....