Det slog mig nyss!

I samma stund som du kom underfun med att jag inte var rätt för dig så förstod jag hur otroligt rätt du var för mig...
Jag han iallafall tänka tanken innan du gick.
Känna värmen av den underbara tanken att du va den jag ville leva med. Utan tvekan!
För vist har jag tvivlat...
Precis som du har även jag funderat på att ge upp.

Vårt förhålande var ingen dans på rosor skulle du nog säga, men...
Det va precis det de va!
Ibland kom taggarna lite för nära och tätt inpå bara. Skar lite för långt in och stannade lite för länge...
Men där i mellan de vassa, bland de blodröda bladen va det ljuvligt...
Underbart
Oslagbart...


Hur ska jag överleva utan den halvan som gör mig hel?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Ditt Namn:
Minns Mig!

Din E-post: (visas inte)

Din Blogg:

Din Kommentar:

Trackback
RSS 2.0