♥ Tinys Tankar

Stundtals känns det verkligen som om mitt liv är över...
Som att det inte finns någon mening med att fortsätta andas!
Mitt huvud värker och jag är ständigt trött. Hänger liksom inte med i allt som händer runt omkring.
Tänk om man fick lägga sig ner o bara sova, vakna upp och inse att allt bara har varit en dröm! En mardröm...
Fast...Jag är inte säker på att jag vill det...
För i mitt zombie liknande tillstånd så dyker det plötsligt upp stunder där jag känner mig okej!
Inte lycklig kanske men...Tillfreds liksom!
Jag kommer att klara detta!!! Och det kommer dessutom att bli riktigt bra tillslut:)
(Tänk all plats jag har i garderoben nu:) =SHOPPA!!!)

Jag ska sluta tänka på att jag kanske inte får barn förens jag är 50.
 Att jag kanske aldrig mer finner någon som jag ens vill skaffa barn ihopp med och i stället fokusera på allt underbart som finns i mitt liv.
Familjen, Vännerna och min stora garderob:)




I still walk this earth and i do it better and with more style then you!!!

För en gång skull tänker jag inte skriva om mitt, nu mera oexisterande love life utan berätta en saga som startade för många år sedan och åter igen blev verklig för exakt 13 år sedan idag....

Det hela började uppe i Örnsköldsvik på 60 talet där mor min växte upp.
Hon var 14 år och kär o galen i en pojke vid namn Hans.
När hon sprang på min pappa på en hokey match blev det dok han som stal mammas uppmärksamhet i stället och förhållandet mellan Hans och mor föl i glömska. Eller?
Det tog inte lång tid innan Mamma var gravid med min storasyster och när pappa fylde 18 skrev han till kungen för att få gifta sig med sin kärlek.

Livet flöt på och 1984 föddes jag, två år senare kom Lillan. <3
Att mina föräldrar inte hade det bästa äktenskapet viste jag hela tiden.
Dom borde nog ha gett upp tidigare men så blev det inte.
Den 8 oktober 1995 så fanns min pappa plötsligt inte längre...

Ett helt liv hade gått, tre barn, flytt till örebro och plötsligt var mamma änka och ensamstående mor.
Hon bestämde sig för att ta kontakt med några bardomsvänner från hemstaden uppe i norr.
Bardomskärleken dök upp i hennes minne och hon ville veta hur hans liv blivit under de 30 år de inte sets.
Sagt och gjort letade hon upp nummret och tog sig mod att ringa.
Hasse var gift med tre egna barn. Bodde kvar i Ö-vik men låg för tillfället ute på jobb..i Frövi...
Nära till Örebro insåg dom så varför inte ses?

För precis 13 år sedan dök Hasse alltså upp i mitt liv.
I trapphuset i vivalla stod mamma och han o såg på varandra med en blick som redan då sa att det inte fanns någon återvändo.
- Du är dig lik! sa dom med något drömande och speciellt i blicken.
Mmm vist tänkte jag! Det har gått typ 30 år så ni ser säkert likadana ut fortfarande...
Tragiskt! tyckte jag då...
Inte nu!
De är min favorit saga. Den tänker jag berätta för mina barn istället för den om askungen!!!

Hasse blev kvar hos oss och även om jag var alltannat än glad (och lät honom veta det) så stannade han hos min mamma.
Skillsmässa och flytt till örebro blev det redan till sommaren.
På köpet fick jag en syster- min raka motsats som visade sig bli min Bästa vän samt två bröder.

Idag är jag så otroligt lycklig över att dom återförenades efter så många år och jag älskar att höra om hur dom aldrig under deras dicenier ifrån varandra slutade dröma...
Vi är en stor släkt idag och jag har fått blivit både moster och faster tack vare Hasse.
imorgon är det 12 år sedan dom förlovade sig och dendär bliken jag såg för 13 år sedan finns fortfarande kvar när de ser på varandra...


 
De ni folket de e tru love! Och min favorit saga...

Önskar er MÅNGA lyckliga år tillsammans.
En kärlek som övervinner tre decenier är på riktigt!!!